Nu mina vänner, ska ni bannemej få höra! Jag tror jag har världens mest spännande liv just nu. Okej, vi börjar från igår, 05.45.

Fisketur med Mark. Ut i gummibåten längs floden som leder ut i havet. När vi skulle ta oss ut mellan grunden, ut på det stora blå, gick det förbaskat stora vågor. Vi FLÖG över vågorna, hela båten lättade med oss fem i. Sjukt roligt! Längre ut mot horrisonten satte oss och fiska, inget napp, inget napp, inget napp. Louise fick första fisken! Hurra för henne. Sedan höll jag på att få en bjässe, istället gick linan av. När man har fiskat här, inser man sakta hur patetiska alla fiskar är i sverige om man jämför med de här. De minsta fiskarna vi tog upp var ju som de vi brukar bli överlyckliga om vi får i sverige, här slänger de tillbaka dem utan att ge dem en blick. Helt galet stora fiskar de har här!

Efter några fångster till var det johans tur att få något stort på kroken.. han vevade som fasen! Det han hade på kroken var inte mindre än en liten hammarhaj(!!!), herre min jesus tänkte jag. Fasen va häftigt, den kunde lätt ha bitit av ett finger, men vi klarade oss från bissingarna. Efter bara en liten stund fick Erica en likadan. Det är nämnligen så att om det finns en hammarhaj, så finns det kanske 200 till där nere. De är den enda hajrasen som är flockdjur(den infon var till Josse <3). Min lina klipptes av 2 gånger efter det, och det var inte någon fisk som gjorde det, utan antagligen mamma-hammare. COOLT! Jag tror de var hungriga, för efter ett tag såg vi några större längre bort i ett fiskstim, det var grymt! Hajarna jagade precis botanför vår båt. Man behöver inte vara rädd för att de ska hugga i båten, för sånt händer bara i filmen "hajen".

Det var gårdagens äventyr, nu till dagens äventyr. Imorse var det också tidig uppstigning. 09.00 skulle vi vara på Raftingstället. Vi kom tio minuter försent men det gick bra. Iväg med oss mot the river, Kajtuna. Vi for ner för forsen med ett gött humör, det var grymt. Vi åkte ner för världens största kommersiella vattenfall OCH hamnade med båten på rätt håll. Hela båten hamnade under vatten när vi kommit ner från det, kunde inte gått bättre Både louise och johan rök dock i vattnet efter att vår instruktör skrikigt "JUMP IN THE WATER". Louise tvekade så johan puttade i henne när hon inte var berädd, så hon slog till johan i munnen med paddeln och drog i honom också. Så kan det gå! he he.

Sedan bar det av mot Rotorua. Tro det eller ej, men jag gjorde det. Jag hoppade BUNGY!!! Fy fan, det var det värsta jag gjort i hela mitt liv, så jävla rädd var jag men oj vad stolt jag är som gjorde det. När man väl hade fått lite motstånd i linnan var det mycket roligare. Jag blundade dock av rädsla nästan hela färden, så jag såg inte så mycket men oj oj oj.. Känslan går inte att beskriva, det var heeeeelt galet. Jag känner mig GANSKA så cool nu, så ni bara vet. Louise gjorde det också. Stolt över henne, hon är höjdrädd. 43 m.

Ikväll är det sista kvällen här hos familjen Bruce. Sorgligt faktskt, de är de snällaste människorna jag träffat. Helt underbara. Ungarna kommer nog sakna soig till döds efter johan, så mycket som han busar med dem. Han kastar runt dem i poolen och välter studsmattan med dem på och grejar. De får aldrig nog, de älskar att leka med johan. Han lär dem trix och coola grejer. Harry gör backflipp i poolen från johans axlar och grejer. De kommer sakna johan, de kommer de. Mark och Sandra också, de berättade hur de satt och väntade så exalterat när han skulle komma med bussen. De var så lyckliga över att han kommit tillbaka. Vi måste nog hälsa på igen, det är underbart här.



Vi hade 2 års dag i förrgår, 12 feb. Hurra.


Malin