Livet i vanen är en upplevelse. Man får se så mycket mer än om man inte hade rest i den. Nu är dock snart äventyret slut. På onsdag tar jag och Johan flyget hem från Kingsford Smith i Sydney.  Det är lite blandade känslor. Det ska bli riktigt riktigt gott att komma hem. Längtar efter att bo i ett hus, kunna gå och titta i kylskåpet och när man öppnar dörren tänds en lampa i den. Bara en sådan liten sak saknar man. Lampan i kylskåpet, vilken lyx.  Jag saknar varma duschar, att kunna sätta på TV:n och titta på något gammalt Opera eller nått. Saknar att vara iform och regelbundet åka till friskis och träffa glada människor. Jag saknar det mesta hemma om jag ska vara ärlig. Borta bra men hemma bäst.

Så fort jag kommer hem kommer jag längta tillbaka hit. Till äventyren, de hjälpsamma människorna och den vackra naturen. Jag kommer sakna att sanden river i rumpan när man går på toa, efter att ha legat på stranden hela dagen. Jag kommer att sakna att öppna slide-dörren på vanen på morgonen och dra in ett andetag av regnskogsluften eller att sätta på sig flanellskjortan och gå ner till stranden med bara fossingar och spana efter delfiner.

Här är det kallt nu. Går fullt påklädd hela dagarna nu. Långbyxor, skjorta, jacka och heltäckande skor. Nu har det vart dåligt väder i snart en vecka. Regn till och från och kallt. Kollade på vädret på telefonen i morse och det ska regna resten av veckan också. KUL! Heja brännan! Längtar efter Svensk sommar!

Jag och Johan såg valar en morgon när vi skulle gå ner till havet och diska. Det var häftigt. Såg dem spruta ut luften ur hålet på ryggen.

Imorgon är det min älskade systers födelsedag och morsdag. Kram på mamma och mormor och kram på söstra mi. Ses snart, då får ni riktiga kramar!

Sugarloaf lighthuse, Seal Rocks

Ses snart allihopa!
/Malin

På kvällarna spelas Aqua eller extremt dålig Country på högsta volym ur högtalarna. Underbart. Det känns verkligen att vi bor i en håla. Vi bor hemma hos ett par, tjejen är den 29 åriga aquaälskaren som är arbetslös. Hon sitter hemma och tittar på TV och äter hela dagarna. Killen sliter som ett djur, har två jobb och tydliga påsar under ögonen. Det går ju att få jobb här liksom, det är inte som i Sverige, så jag tror faktiskt hon mest är lat. Korkad råkar hon vara också. Ivo frågade om hon visste vad huvudstaden i Sverige var, då sa hon
”Finland?”
..ivo ”äh...no”
hon ”Holland?”
ivo ”äh...no”
hon ”Netherlands?”

Ja, jag säger ingenting så är inget sagt! Hon är snäll i alla fall, de är jätte gästvänliga. Hon visste inte vilket land Canberra var huvudstaden i heller, så det var ju bra med det.

Vi har inte jobbat på en vecka nu. Idag är det tisdag. Jag vill verkligen ha jobb nu, vi behöver dessa fyra veckorna som är kvar nu för att spara pengar till slutet av resan när vi ska ha vanen. Sue säger att hon ska ringa så fort hon fått plantorna, men det tar ju sån förbaskad tid och Caboolture är inte roligaste hålan att vänta i. Det finns typ ingenting att göra.

Vi åkte till Glashouse Mountains här om dagen och besteg ett utav dem. Det var verkligen vacker utsikt. På vägen upp såg vi ett gäng universitetare som klättrade. Det kliade i kroppen på Johan, han har pratat om hur kättersugen han är sedan vi kom hit ungefär, så jag tyckte lite synd om honom.

Annars händer inte så mycket mer. Jag vaknar tidigt på morgonen och vill ha frukost men grabbarna är så trötta på morgonen så jag ligger och läser eller något tills de vaknar. Jag är en sådan extrem frukostmänniska som är kramphungrig direkt när jag vaknar. Det är ju lite jobbigt när vissa andra här inte ens tycker om frukost. Alla är olika, så är det bara.

Jag längtar till påsk. Vet inte riktigt varför egentligen eftersom jag egentligen skulle vilja vara hemma på då, men jag gör det ändå. Mest av allt skulle jag vilja ha ett ägg med SVENSKT LÖSGODIS på påsk, men det blir svårt. Om man hittar en lösgodisaffär här kostar det MINST $3.50/hg, dvs 22,50kr/hg. Det är ganska dyrt och här i Caboolture har de inte ens lösgodis. De köper bara chokladägg till varandra på påsk, stora gjutna. Det är ju inte heller fel, men inte samma sak, lite tråkigt tycker jag. Jaja, nog om det. Vi ska i alla fall åka till IKEA så fort vi får vår van(25 april). Köpa knäckebröd, köttbullar, kaviar(till johan), allt vi kan hitta som är svenskt och gott! Kanske blir det en Billybokhylla med. Vem vet?

Nej, nu ska jag gå och käka frukost. Grabbsen är vakna och magen ropar. Hoppas ni har det bra allihopa.

Kram!
/Malin

Hej och hå vad allt inte blev som vi planerat när vi hade anlänt till Caboolture. Vi åkte direkt till 70 Frank Street för att möta farmgubben. Vi kom fram till ett igenväxt hus som såg allmänt sunkigt ut. Johan gick in. Han kom ut med tre papper som gubben ville att vi skulle fylla i, så vi gjorde det. Sedan skulle vi gå in och lämna papperen. Johan sa att jag nog inte ville följa med in och se hur gubben såg ut och hur han hade det hemma. Han satt tydligen i en rullstol och var andfådd av att sitta ner och vrida på huvudet. Johan och Ivo gick in och jag passade väskorna ute på gatan. Gubben ville att vi skulle betala för två veckor i förväg på hans hostel som kostade $140/vecka. Med tanke på hur det såg ut i hans hus blev johan lite orolig över hur det skulle se ut på hans hostel. Han insisterade därför på att vi skulle se det innan vi betalade något. Det brukade man tydligen inte få, men vi fick det i alla fall. Gubben har tydligen lite olika hus här i området.

En Fijikille, som tydligen var hans svåger, tog oss bort till huset, eftersom gubben knappt kunde röra sig. Han berättade att alla husen såg likadana ut, men det fick vi inte säga till någon. Vi kom dit och FY FAN säger jag bara. Vilket jävla röthål. Ni skulle ha sett det, det går nästan inte att beskriva vidrigheten tillräckligt. Hade mamma sett det hade hon kräkts på gubben. Du hade tagit honom i öronen och agat honom för att han försökt att få oss att betala innan vi sett skiten.

Det stank mögel, tapeten(om det fanns tapet i rummet) började lossna från väggen pga. fukt, golven var betong eller halvrutten heltäckningsmatta, i taken såg man möglet, på golvet i sovrummet låg två madrasser, i köket var det en enda röra och sofforna i allrummet var äckliga och trasiga... Jag skulle inte ens bott där om det var han som betalat hyra till mig. Det var så vidrigt. Jag är ju lite kinkig kanske, men när johan säger, som har sovit i hängmatta i grottor, ”Aldrig att jag bor här” då är det illa. Inte okej.

Det var nästan så att man var beredd att simma hem till Sverige och till mormor och morfars rena och fina hus.

Vi sa till Fijikillen att nej tack, vi ordnar nog något annat. Vi pratade lite med de förstörda själarna som satt i huset och hade blivit lurade redan och de sa att om vi inte bodde på hans hostel fick vi heller inget jobb. De sa också att de inte blev betalda per timme som gubben ”Dock” hade sagt, utan per rad de rensade. Gubben hade heller inget att göra med jobbet egentligen utan var bara hostellägaren. Dock var han den enda hostelägaren i Caboolture, så han hade fet monopol.

Vi gick tillbaka, där ivo satt och väntade med vår packning. På vägen dit sa Fijikillen, som fortfarande ville hjälpa oss, att vi skulle springa tillbaka till hostellet och ta numret till kontaktpersonen och ringa själva. Vi gjorde det, hon hette Sue. När vi kom till Ivo och satte oss och diskuterade lite, sprang det förbi en tjej i 25 års åldern med tatueringar överallt och såg ut att vara kiwi. Hon började prata med oss och frågade vart vi kom ifrån och varför vi stod där och massa. Vi berättade som det var, att vi blivit lurade osv. Då sa hon ”Vänta lite, jag ska springa iväg och ringa min pappa. Han har ett rum som ni säkert kan hyra!”. Vilken röta! Vi ringde farmtjejen och frågade om jobb och hon sa att vi kunde börja måndag. Vi sprang bort till de som bodde i huset(vilket inte var hennes pappa men whatever), och sa att vi gärna flyttade in och det gick som smort. Vilken röta vi hade. Rummet fick vi för $120/vecka TILLSAMMANS! Fett mycket billigare, nu bor vi för $40/vecka per person. Helt sjukt billigt egentligen.

Är glad att vi hade sådan tur. Tur i oturen som mormor har lärt mig att säga. Och hur blev det med jobbet undrar ni nu?

Jag har kommit fram till att jag inte är den ultimata skapelsen för kroppsarbete. Jag ska stå och skoja och vara trevlig med folk i ett café eller en butik, jag tror inte min starka sida är kroppsarbete på en jordgubbsfarm. Så klart gör jag mitt bästa och jobbar så jag inte kan resa mig efteråt. Jag jobbar så snabbt och noga jag bara kan. Vad vi gör är att vi ska rensa de gamla jordgubbsplantorna , ta bort de som är döda och klipper ner de som lever. Man står böjd i knän och rygg hela tiden för att vara så effektiv som möjligt. Första dagen var värst. Så jävla ont i kroppen, ländryggen kändes som en boll. Ja, det är det tuffaste arbetet jag gjort i alla fall. Jag tror det är mycket lättare när kroppen har vant sig lite, men nu i början är det sjukt jobbigt.

Vi går upp 03.45 för att vara på tågstationen klockan 05.15 för att bli upplockade. Sedan åker vi ut till farmen tillsammans med Sue. Hon är helskön i alla fall och det är ju en fördel. Hon brukar säga att hon inte vill döda oss där ute så hon ”tvingar” oss att ta 20 min rast och att åka hem vid 11-12 tiden. Det är mer än tillräckligt för en nybörjare kan jag säga! Sedan blir det så förbaskat varmt också när solen kommer fram också.

I förrgår pratade jag med några Koreaner, de frågade var jag kom ifrån och lite sånt. Sedan var de tysta jättelänge och helt plötsligt så hörde jag någon säga ”Viking” bakom ryggen på mig. xD Haha! De var så sköna, tyckte det var lite svårt för att de inte var så bra på engelska, men gjorde verkligen sitt bästa och var superglada. Vi hade dess utom exakt likadana hattar vilket kändes lite fjantigt och roligt. Josse, du hade älskat dem!

Vi hann bara jobba två dagar, sedan sa hon att vi var tvungna att vänta ett par dagar. Där är vi nu. Vi väntar på att hon ska ringa, idag är andra lediga dagen. Känns lite piss, eftersom vi vill jobba och spara pengar. Tur att vi bor så billigt! Hon väntar på att jordgubbsplantorna ska komma så vi kan börja plantera. Hon skulle ringa idag i alla fall. Hoppas hon gör det!

Saknar alla hemma och längtar faktiskt hem nu. Till att ha lite typ egen tid och eget rum och känna bekvämligheten med att bo hemma i sitt eget. Det är så sjukt mycket lägre standard på hus här än hemma. Taken verkar de inte heller bry sig om att måla(de skulle behöva en superfixarmorfar).

Vi har inget internet här i huset, så jag måste gå till McDonnalds för att ladda upp inlägget. Har suttit och skrivit det i word nu i alla fall. Ska ladda upp lite bilder och sånt med om det fungerar!

Kram på er alla!
Malin

 

Världens finaste Johis

Här bor vi nu! I en liten inskränkt ort. Alla var helt extas när de fick reda på att vi spelar gitarr, hela grannskapet har snart vart här. De har nog inga gitarrer här.

Och usb-minne.
Jag är sur. Jag har tappat bort mitt USB för 11 234 gången. Alla bilder från resan är på det. Vet inte ens om det är här i lägenheten, det kanske är kvar på något internetcafé eller något. Jag vet inte. Jävla anus.

Nu tröstäter jag. Chokladbollar och kaffe. Johan säger att man får det om man borstar tänderna i en mexikansk hatt efteråt, samtidigt som man spelar gitarr. Det ska jag göra, så jag får äta hur många tröstbollar jag vill.

Hej
Malin

Tjaaa!

Ja, jag har ju något slags jobb i allafall. Dock är det som sagt bara provision. Jag hoppade lite för högt sist när jag skrev om jobbet. Jag bokade in 5 par på visningar de två första dagarna jag jobbade och var jäkligt nöjd med mig själv att jag hade tjänat 500 dollar. Tydligen måste paren även gå på visningen, annars får jag inga pengar alls för dem. Det visste inte jag dock, eftersom de inte berättat det för mig. Det var bara ett par som hade dykt upp och var kvalificerade. Det betyder att jag endast hade tjänat 100 av de där 500. Skit. Ja, men det är ju som vi sa, mer än vad jag hade innan i alla fall. Igår bokade jag bara in ett par, hoppas de går. Det får jag reda på idag när jag kommer till jobbet(jobbar 13.45-19.45 idag).

En bra sak med att bo i Surfers är att det finns en kennel mitt på huvudgatan. Det är alltid massa söta hundvalpar där som man får gå in och titta på. Inte nog med det, man får ta hem hundarna på natten om man vill(!!!!!!!!!!). Man får alltså låna hem dem över natten så de ska slippa vara ensamma i butiken på natten. Herregud, jag kommer inte lämna tillbaka hundvalparna. Jag ska spara de små gossen. Dom är så söta så man vill käka upp dem. De hade massa små golden reitriver och labradorer nu, små och lurviga. Sedan hade de två andra lurviga bollar som jag inte vet vad det var och några taxliknande valpar som inte var taxar. Jag tror kenneln kommer flytta hit. Nog tjötat om det!

Jag har tagit lite bilder på vår lägenhet, så ni kan få se hur det ser ut! Jag kan meddela att jag varit en duktig hushållerska här idag. Jag har tvättat, damsugit, diskat disken från igår och imorse och plockat undan massa annan skit. Sedan har jag agerat diktator och piskat soffpotatisarna lite också. ;P

Här kommer bilderna:







Oj, vi hade visst pool! ;) SO NICE!

Ha det gott! KRAM!
Malin

Denna veckan kommer bli väldigt varm. Det pratas om värmebölja och rekordvarmt på nyheterna. Idag var det 35 grader. Det var väldigt varmt faktiskt. Jag och Louise visste inte vad vi skulle göra när vi låg på stranden.

1. Manglas mot sanden i vågorna och blandas om med tången.
2. Bada i vårt eget svett och sand på stranden.
3. Åka hem igen med bussen om tog 2 h.

Vi skymtade en pool lite längre bort och gick bort till den i stället. Det är väldigt bra här nere, alla stränder har typ saltvattenspooler i kanterna. Så om man vill bada lite lugnare så finns det ofta poolalternativ(Sedan finns det ju duschar också, men hur rockigt är det?). Tummen upp! Jag simmade liter drygt 1 km i allafall, eftersom jag inte tränat på tusen år kändes det som ett måste när jag fick chansen. Skönt!

Ja, idag var vi alltså på Palm beach. Saknaden av Johan drog mig dit som en magnet! Vi åkte buss i 4 h totalt och det var inte den bästa stranden vi vart på, men nu har vi vart där i allafall. Check!

I lördags var jag och Louise på BIO. Vi såg The Torist, den var skitbra. Filmen började klockan 21 och vi var där vid kvart i ungefär. När vi kom in i salongen var det dödstyst. Ingen, var där. Vi trodde nästan att vi kommit fel, för det var ju bara en kvart kvar. Jag och Louise hittade våra platser och satt och tänkte på hur vi skulle hinna sitta på alla stolarna i hela salongen innan filmen var slut. Det enda galna jag hann att göra i vår ensamhet i salongen var att bygga ett torn av barnkuddarna. När klockan var 5 i ungefär, så kom det ett par till. Sedan vid nio och strax efter droppade det in några till, men det var ju inte många där inne precis! Filmen var bra i allafall, så vi var nöjda.

Imorgon har vi inget busskort längre, så vi får se vad vi kan hitta på då!
Hadet!
/Malin

Avslutar med en bild från nyår, på två personer som ligger mig varmt om hjärtat.