Hej och hå vad allt inte blev som vi planerat när vi hade anlänt till Caboolture. Vi åkte direkt till 70 Frank Street för att möta farmgubben. Vi kom fram till ett igenväxt hus som såg allmänt sunkigt ut. Johan gick in. Han kom ut med tre papper som gubben ville att vi skulle fylla i, så vi gjorde det. Sedan skulle vi gå in och lämna papperen. Johan sa att jag nog inte ville följa med in och se hur gubben såg ut och hur han hade det hemma. Han satt tydligen i en rullstol och var andfådd av att sitta ner och vrida på huvudet. Johan och Ivo gick in och jag passade väskorna ute på gatan. Gubben ville att vi skulle betala för två veckor i förväg på hans hostel som kostade $140/vecka. Med tanke på hur det såg ut i hans hus blev johan lite orolig över hur det skulle se ut på hans hostel. Han insisterade därför på att vi skulle se det innan vi betalade något. Det brukade man tydligen inte få, men vi fick det i alla fall. Gubben har tydligen lite olika hus här i området.

En Fijikille, som tydligen var hans svåger, tog oss bort till huset, eftersom gubben knappt kunde röra sig. Han berättade att alla husen såg likadana ut, men det fick vi inte säga till någon. Vi kom dit och FY FAN säger jag bara. Vilket jävla röthål. Ni skulle ha sett det, det går nästan inte att beskriva vidrigheten tillräckligt. Hade mamma sett det hade hon kräkts på gubben. Du hade tagit honom i öronen och agat honom för att han försökt att få oss att betala innan vi sett skiten.

Det stank mögel, tapeten(om det fanns tapet i rummet) började lossna från väggen pga. fukt, golven var betong eller halvrutten heltäckningsmatta, i taken såg man möglet, på golvet i sovrummet låg två madrasser, i köket var det en enda röra och sofforna i allrummet var äckliga och trasiga... Jag skulle inte ens bott där om det var han som betalat hyra till mig. Det var så vidrigt. Jag är ju lite kinkig kanske, men när johan säger, som har sovit i hängmatta i grottor, ”Aldrig att jag bor här” då är det illa. Inte okej.

Det var nästan så att man var beredd att simma hem till Sverige och till mormor och morfars rena och fina hus.

Vi sa till Fijikillen att nej tack, vi ordnar nog något annat. Vi pratade lite med de förstörda själarna som satt i huset och hade blivit lurade redan och de sa att om vi inte bodde på hans hostel fick vi heller inget jobb. De sa också att de inte blev betalda per timme som gubben ”Dock” hade sagt, utan per rad de rensade. Gubben hade heller inget att göra med jobbet egentligen utan var bara hostellägaren. Dock var han den enda hostelägaren i Caboolture, så han hade fet monopol.

Vi gick tillbaka, där ivo satt och väntade med vår packning. På vägen dit sa Fijikillen, som fortfarande ville hjälpa oss, att vi skulle springa tillbaka till hostellet och ta numret till kontaktpersonen och ringa själva. Vi gjorde det, hon hette Sue. När vi kom till Ivo och satte oss och diskuterade lite, sprang det förbi en tjej i 25 års åldern med tatueringar överallt och såg ut att vara kiwi. Hon började prata med oss och frågade vart vi kom ifrån och varför vi stod där och massa. Vi berättade som det var, att vi blivit lurade osv. Då sa hon ”Vänta lite, jag ska springa iväg och ringa min pappa. Han har ett rum som ni säkert kan hyra!”. Vilken röta! Vi ringde farmtjejen och frågade om jobb och hon sa att vi kunde börja måndag. Vi sprang bort till de som bodde i huset(vilket inte var hennes pappa men whatever), och sa att vi gärna flyttade in och det gick som smort. Vilken röta vi hade. Rummet fick vi för $120/vecka TILLSAMMANS! Fett mycket billigare, nu bor vi för $40/vecka per person. Helt sjukt billigt egentligen.

Är glad att vi hade sådan tur. Tur i oturen som mormor har lärt mig att säga. Och hur blev det med jobbet undrar ni nu?

Jag har kommit fram till att jag inte är den ultimata skapelsen för kroppsarbete. Jag ska stå och skoja och vara trevlig med folk i ett café eller en butik, jag tror inte min starka sida är kroppsarbete på en jordgubbsfarm. Så klart gör jag mitt bästa och jobbar så jag inte kan resa mig efteråt. Jag jobbar så snabbt och noga jag bara kan. Vad vi gör är att vi ska rensa de gamla jordgubbsplantorna , ta bort de som är döda och klipper ner de som lever. Man står böjd i knän och rygg hela tiden för att vara så effektiv som möjligt. Första dagen var värst. Så jävla ont i kroppen, ländryggen kändes som en boll. Ja, det är det tuffaste arbetet jag gjort i alla fall. Jag tror det är mycket lättare när kroppen har vant sig lite, men nu i början är det sjukt jobbigt.

Vi går upp 03.45 för att vara på tågstationen klockan 05.15 för att bli upplockade. Sedan åker vi ut till farmen tillsammans med Sue. Hon är helskön i alla fall och det är ju en fördel. Hon brukar säga att hon inte vill döda oss där ute så hon ”tvingar” oss att ta 20 min rast och att åka hem vid 11-12 tiden. Det är mer än tillräckligt för en nybörjare kan jag säga! Sedan blir det så förbaskat varmt också när solen kommer fram också.

I förrgår pratade jag med några Koreaner, de frågade var jag kom ifrån och lite sånt. Sedan var de tysta jättelänge och helt plötsligt så hörde jag någon säga ”Viking” bakom ryggen på mig. xD Haha! De var så sköna, tyckte det var lite svårt för att de inte var så bra på engelska, men gjorde verkligen sitt bästa och var superglada. Vi hade dess utom exakt likadana hattar vilket kändes lite fjantigt och roligt. Josse, du hade älskat dem!

Vi hann bara jobba två dagar, sedan sa hon att vi var tvungna att vänta ett par dagar. Där är vi nu. Vi väntar på att hon ska ringa, idag är andra lediga dagen. Känns lite piss, eftersom vi vill jobba och spara pengar. Tur att vi bor så billigt! Hon väntar på att jordgubbsplantorna ska komma så vi kan börja plantera. Hon skulle ringa idag i alla fall. Hoppas hon gör det!

Saknar alla hemma och längtar faktiskt hem nu. Till att ha lite typ egen tid och eget rum och känna bekvämligheten med att bo hemma i sitt eget. Det är så sjukt mycket lägre standard på hus här än hemma. Taken verkar de inte heller bry sig om att måla(de skulle behöva en superfixarmorfar).

Vi har inget internet här i huset, så jag måste gå till McDonnalds för att ladda upp inlägget. Har suttit och skrivit det i word nu i alla fall. Ska ladda upp lite bilder och sånt med om det fungerar!

Kram på er alla!
Malin

 

Världens finaste Johis

Här bor vi nu! I en liten inskränkt ort. Alla var helt extas när de fick reda på att vi spelar gitarr, hela grannskapet har snart vart här. De har nog inga gitarrer här.